Tillväxtverket

Nationell verkstad för hållbara livsstilar

Konferensen Nationell verkstad för hållbara livsstilar arrangerades av ERUF projektet Den koldioxidsnåla platsen tillsammans med Naturvårdsverket. Huvudtemat för konferensen är hållbar konsumtion och hur olika delar av samhället kan stödja omställningen till hållbara livsstilar.

Vägen till en hållbar välfärdsnation

Det är inte längre ”business as usual”. Hur kan implementeringen av Agenda 2030:s mål för hållbar konsumtion och produktion bidra till ett förändrat företagande och minska våra fotavtryck?

Ida Texell från svenska Agenda 2030 delegationen talade om delegationens förslag till Sverige för att arbeta mot en hållbar konsumtion och produktion. Det är viktigt att regeringen satsar på att utbilda barn i skola och förskola om hållbar konsumtion och att integrera 2030 agendan i regionala utvecklingsområden. Vi måste uppmuntra människor att ta ansvar och att aktivt ta ställning.

Johan Widheden från Akzo Nobel talade om livscykelperspektiv som banar väg för cirkulär ekonomi. Akzo Nobel är ett kemiföretag med varumärken som Nordsjö, JOZO och Cuprinol. Företaget arbetar systematiskt med hållbar produktion och ligger etta på Dow Jones Sustainability Index. Akzo Nobel arbetar med livscykelanalys och involverar även användningen av produkterna.

Uppströms påverkar man underleverantörer genom att ställa krav och samarbeta för bättre hållbarhet. Exempelvis har man avvecklat produkter med Bisfenol A.

Miljöproblemen medför affärsrisker för företagen som måste samarbeta för att uppnå en cirkulär ekonomi. Exempelvis minskar tillväxten i Kina av miljöföroreningar, den globala ekonomin går sämre som ett resultat av klimatpåverkan och det finns en stor miljöpåverkan på färskvattenresurser. Allt detta påverkar företagen.

Håkan Wirtén, generalsekretare på WWF talade om vad Living Planet report säger om hur vår livsstil påverkar planeten. Några slutsatser i rapporten är att

  • Den biologiska mångfalden minskar och att vi kan se att människans påverkan lett till den sjätte massutrotningen i jordens historia. Till 2020 har living planet index minskat med 67 %, då har 2/3 av arterna försvunnit.
  • Vi är helt beroende av ekosystemtjänster. Tex kan vi kan aldrig bekämpa fattigdom utan ekosystem.
  • Vårt globala ekologiska fotavtryck kräver 1,6 jordklot. Sverige finns bland topp 10 av de värsta länderna.
  • Mat utgör 32 % av Sveriges fotavtryck och kött är en stor del av detta.

Städer är globala ”hotspots” eftersom 2/3 av jordens befolkning bor i städer. Därför satsar WWF nu på One Planet City Challenge.

Vad kan Sverige göra?

Att endast ändra vår livsstil räcker inte. Vi måste ändra hela systemet, anta ett konsumtionsperspektiv, måste fasa ut fossildrivna fordon. De nya orden är Bilen, bostaden, börsen (vad gör mina pengar), biffen och butiken.

 

En hälsning från Per Bolund:

Viktigast för att uppnå hållbar konsumtion i Sverige är informationsplattformar, lägre skatt på att laga saker och att använda miljömärkningar för att underlätta att göra rätt.

Vi behöver diskutera dessa frågor för att få gemensam kraft att förändra samhället. Nu har vi stora möjligheter (mycket kraft och god fart framåt).

 

Konsumtion på den klimatsmarta platsen

Denna session handlade om vilka kunskaper och drivkrafter som krävs för att förändra människors livsstilar och platsers klimatavtryck. Projektet ”den koldioxidsnåla platsen” planerar en undersökning om Umebornas konsumtionsmönster i januari 2018. Där ingår frågor om indikatorer för att beräkna klimatavtryck.

Enligt Johan Jansson från Lunds universitet behöver vi ändra vad som lärs ut i skolan om våra klimatutsläpp. I läroböckerna poängteras ofta enklare åtgärder som inte ger så stor effekt (källsortering, byta glödlampor) medan de stora inte nämns (få ett barn mindre, lev bilfritt, undvika transatlantiska flygningar).

HOPE projektet har i fyra länder studerat vad hushåll är beredda att göra för att halvera sina utsläpp. Camilla Andersson från Umeå Universitet har arbetat med projektet som i Umeå omfattade 74 hushåll. Med hjälp av simulering fick hushållen göra 65 skräddarsydda val för att få ner koldioxidavtrycket med 50 procent. De fick börja med frivilliga åtgärder och nådde då 24 procents minskning, därefter kom nästa fas där hushållen genomförde tvingande åtgärder och då uppnåddes 46 procent minskning.

Först frivillig: 24 % sen tvingande: 46 %

Ett resultat från projektet är att drivkrafterna för att genomföra åtgärder är både att skydda klimatet men hälsa är också viktigt vilket framkom i djupintervjuer.

Förutsättningar för förändring är störst vid vissa tidsfönster, när jag blir pensionär eller när barnen flyttar hemifrån. Därför bör insatser göras här!

Stöd som hjälper hushållen är att ändra sin livsstil är:

  • Skräddarsydd info för hushållen
  • Detaljerade beslutsunderlag (saknar underlag vid inköp av mat)
  • Beslutsfattande, vill ha fler policys för matinköp, transporter mm.

David Andersson från Chalmers berättade om en studie där man studerat variationen i utsläpp mellan olika individer. Våra inkomster påverkar mest, exempelvis kan en låginkomsttagare ha sex ton i utsläpp medan en höginkomsttagare har 10 ton. Hur vi bor påverkar också, en låginkomsttagare i lägenhet har ca fem ton medan en höginkomsttagare i villa har ca 10 ton i utsläpp. En miljömedveten person kan ha ca 400 kg mindre i utsläpp jämfört med andra – inte så stor skillnad kan man tycka.

Emma Börjesson (Malmö) berättade om kampanjen GO! Malmö. Kampanjen har arbetat med en karta för kaféer och affärer med hållbara val. Senare omgångar av kampanjen handlade om kläder och textilier och satsade på budskap som ”Älska dina kläder, sköt om dem, byt kläder med andra, eko kan också vara snyggt”. Till sist satsade man på insamling av kläder och vad som är en sjyst textilanvändning.

Bakgrunden är att 10 % av alla kemikalier används i bomullsodlingen. En textilarbetare tjänar hälften av vad som krävs för att överleva. Vi svenskar köper 13 kg kläder och slänger 8 kg per år. Det finns alltså starka skäl att arbeta med kläder.

 

Hur stimulerar vi miljösmarta konsumtionsmönster?

Gröna partnerskap i Europas miljöhuvudstad 2015, Bristol.

Alex Minshull från Bristol City Council talade om stadens resa mot en hållbar livsstil. Bristol med 650 000 invånare är Storbritanniens miljövänligaste stad men har också höga huspriser och stora inkomstskillnader. Staden har en positiv vision som bygger på lokal handlingskraft, ett hållbart ledarskap och internationellt samarbete. För att nå medborgarna anordnar Bristor spektakulära event och konstprojekt. Mycket av arbetet mot hållbarhet görs i dialog med de boende; t ex framtagande av en hållbar transportplan och planering för lokal och resilient matförsörjning.

Henriette Söderberg berättade om Konsumentverkets nya regeringsuppdrag Forum för miljösmart konsumtion som ska bli en samarbetsplattform för att driva på utvecklingen.

Christina Karlsson, ICA, talade om olika lösningar för att stimulera konsumenter till mer miljösmarta vanor. ICA har som mål att bli klimatneutrala 2020 och deltar i olika projekt som One tonne life.


Nytänkande ekonomi för hållbar utveckling

FN:s tioåriga ramverk 10YFP, som godkändes i Rio 2012, syftar till att underlätta övergången till hållbar konsumtion och produktion. Charles Arden-Clarke från FN talade om vikten av att skala upp de många, fragmenterade och icke sammanhängande, insatser som görs. Det finns ett stort behov av att länka samman de fyra nivåerna lokala, nationella, regionala och globala insatser som görs. Det krävs även finansiering för lokalt genomförande av exempelvis nya odlingsmetoder.

Hugo Schally, EU-kommissionen, lovade ett nytt paket om cirkulär ekonomi från EU-kommissionen innan jul. Paketet tar upp ecodesign, återanvändning av avlopsvatten och en ny strategi för plasthantering.

Anna Borgeryd från Polarbröd talade om hur företagandet kan utvecklas genom ansvarstagande för en hållbar utveckling. Företaget inspireras av det Naturliga Stegets systemtänk och menar att företagen behöver anpassa sig till biosfärens gränser. En av de lättaste aspekterna att arbeta med är energitillförsel där Polarbröd satsat på egna vindkraftverk. Betydligt svårare att påverka är omställningen av odling av vete.


Sharing Cities Sweden

Sharing cities är ett nytt nationellt program för delande i städer.

Om delningsekonomi, panel och diskussion med publiken om delningsekonomi, dialog om roller och ansvar hos politiken, kommunen, medborgarna, bostadsrättsföreningar mfl. Alla kan bidra till att främja delningslösningar. Avgörande är samverkan och att tillgodose medborgarnas behov.

Charlie Gullström Hughes, KTH berättade om innovationsprogrammet ViableCities där utmaningar inom klimat och energi ska mötas med ICT (Digitalisering) och där Göteborg, Malmö, Umeå och Stockholm deltar. Detta är ett samarbetsprojekt med många partners; akademin, industrin, städerna och invånarna.

Allan Larsson ordförande (Electricity)

Utlysningen stängs i januari (EM , Vinnova, Formas..)

Charlotte Leire, internationella miljöinstitutet på Lunds universitet berättade om Sharing Cities Sweden och varför man arbetar med delningsekonomi. Delningsekonomin kan bidra till social miljömässig och ekonomisk hållbarhet. Den erbjuder även en alternativ ekonomisk modell och nya sätt att organisera produktions- och konsumtionssystem

I Umeå undersöks hur delningslösningar kan komma så många till del som möjligt. Några av utmaningarna är inlåsningseffekter som bilägande och fulla förråd. I Hammarby Sjöstad utvecklas en testbädd för Sharing Cities, bland annat genom att jobba med bostadsrättsföreningar och testa delning via fastighetsboxar, som drivs av KTH och ElectriCITY. Malmö jobbar för att se hur delningsekonomi kan främja lägre levnadskostnader och skapa nya jobb. Man kommer framöver att arbeta med området Sege Park med hur boendet kan vara mer flexibelt och underlätta delning.